Slut är den tiden då man trodde att hårdrock och heavy metal var fördärvande. När de långhåriga “headbangers” öste på framför konserterna eller hemma i garaget, så antog man att de både skulle få hjärnsläpp och huvudskador av allt ryckande, samt att den rockiga och otäcka “utklädnaden” de bar, skulle få vem som helst att bli livrädd om de träffade vederbörande i en mörk gränd en natt. Detta är nu på väg att försvinna, för studier visar på att våldsam musik inte alls behöver vara farlig för kropp och själ. Det har till och med påvisats att dessa personer som lyssnar, kan få ett större inre lugn än andra. Självklart är detta inte en regel, men i mångt och mycket kan det vara sanning.
Både hårdrock och heavy metal behandlar ofta död, våld, sex och det ockulta i sina texter och även den musikaliska rytmen är kanske inte den mest lugna. Länge har psykologer och föräldrar rynkat på näsan åt dessa musikstilar och menat att en våldsam musik borde göra skada på lyssnaren. Dock har det istället framkommit att det i stor grad är helt fel. Och med detta har också både metal och hårdrock blivit folkliga genrer som gör comeback och blir ännu mer populära.
Hårdrockens dragningskraft
Hårdrocken har alltid haft en stor dragningskraft på människan och även om man har hatat den eller älskat den, så har de flesta något slags förhållande till just hårdrock och dess subgenrer. Somliga upphör aldrig att vara en tvättäkta hårdrockare, medans andra bara har nöjt sig med en period av sitt liv, då de haft risiga frisyrer, klapprande nitar och trasiga jeans. Men allt detta har nu letat sig in i folksjälarna och blivit mode, en livsstil eller ett tankesätt som också förknippas med nostalgi i vissa fall. Band som Kizz har blivit stora igen och artister som Ozzy Osbourne spelar fortfarande för fulla muggar. Med detta sagt är det naturligtvis inte bara hårdrocken som anses vara en tuffare och lite mer våldsam musikstil – det uppkommer ständigt nya musikfenomen och band som mixar, förvånar och provocerar.
Musiken får oss att tala ut
Hur som helst så verkar den våldsamma musiken få oss att ge utlopp för våra innersta tankar, känslor och frustrationer och att lyssna på den är ett sätt att få prata av sig utan att nödvändigtvis vara beroende av konstiga och överanalyserande psykologer som verkar ha mer psykiska problem än patienterna själva. Rockfestivalerna är idag folkliga fester där människor insuper den trevliga atmosfären, umgås och utbyter åsikter och det går tydligen heller inte mer vilt till på dessa än det gör på andra musikfestivaler.
Visst kan det gå överstyr om man enbart lever för sin musik eller vad det nu kan vara, genom att överge allt annat i livet. Allt bör således ske i måttliga mängder, vilket intresse det än må handla om.
